Sound Of Music

By Joacim Nyberg

Molde. Plats för den anrika jazzfestival som sedan 1961 årligen förgyllt den norska sommaren. Den som var lycklig nog att närvara vid förra årets festival fick sig en upplevelse de troligtvis sent ska glömma: konserten som markerade debuten för Paal Nilssen-Loves så kallade Large Unit, en elva man stark ensemble som vet hur man skapar livlig musik och inte drar sig för att göra det.

Nilssen-Love behöver knappast någon närmare presentation, en trummornas och improvisationens mästare. Det är långt ifrån första gången han hörs i större ensembler; han satt i många år med i numera (temporärt?) nedlagda Peter Brötzmann Chicago Tentet, Ken Vandermarks Territory band, med mera. Det som är speciellt med EP:n First Blow är att Nilssen-Love är såväl ledare som kompositör, vilket ger oss ytterligare en dimension av hans musikerskap.

Skivan inleds med full ensemble som på signal med långa toner direkt visar att vi har en sjuhelsikes resa framför oss. Nilssen-Loves gamle trofaste, Lasse Marhaug, får en sprakande solospot innan beatsen brakar lös med full kraft. Ensemblen är uppdelad i subgrupperingar och de olika "miniensemblerna" spelar var för sig sina egna tilldelade riff eller former, men de gör det en i taget och byter ständigt av varandra. Det är många lager och resulterar i en mycket rörlig musik. Det är tight och rockigt med bra drag och trots att det händer otroligt mycket är det enhetligt och riktigt roligt! Det känns som att det är mycket tanke och jobb bakom låten, kallad "Culius". Det är ganska enkla men effektiva kompositoriska listigheter som används och Nilssen-Love utnyttjar den stora ensemblen och alla dess beståndsdelar på ett lysande sätt.

Andra spåret ”Motfølge” är något mer suggestivt till sin karaktär. Formen är lös med mycket plats för ljudutforskningar. Marhaug bidrar med mängder av balanserade upphackade sounds och man bjuds även på delikat spel från Mats Äleklint. Børre Mølstads tuba, Jon Rune Strøms och Christian Meaas Svendsens basar och Klaus Ellerhusen Holms baritonsaxofon ger stycket en lågpitchad mörk karaktär. Vidare är Thomas Johanssons kornett fantastisk framåt slutet! Det är väldigt lite trummor men Nilssen-Love och Andreas Wildhagen visar att några svep med vispar kan ha lika mycket kraft som tusen slag med stockar. Stycket är luftigt, knastrigt och torrt och musiken är väldigt spännande.

Plötsligt är skivan slut. Efter knappt 21 minuter. Det är kort och koncist, musiken är konentrerad och det ges inget utrymme för överflöd. First Blow är hur bra som helst. Och längden är genial, en aptitretare...

http://www.soundofmusic.nu/recension/paal-nilssen-love-large-unit-first-blow